Såja, nu ska vi knuffa undan poeten i oss, det blir jolmigt att hålla på så där för en språk- och omvärldsanalytiker. Men låt oss i alla fall åter böja oss mot jorden (det var ingen lång knuff). Där har det börjat krylla av pott- och kaninhål, nämligen.
Vänder mig till nya husguden, Kungliga bibliotekets dagstidningsbas. Mycket riktigt finns en markant ökning av båda ”håligheterna” i svenska dagstidningar, från ca 2013 och framåt. Då måste man börja sitt spekulerande. Eller googla. Just 2013 (vad sa jag?) står på SR:s hemsida att ”potthål” är stockholmarnas s k snackis det året och att potthål kommer av engelskans pothole, som ibland översätts till jättegryta, vilket är ett ord för en fördjupning i ett berg.
Men vad sa vi innan potthål? ”Hål i gatan”? Tjälskott? Tjälskador? ”Potthål” har anammats av Trafikverket och vad vi sa förr vete hin håle. Men eftersom bloggen bedriver seriösa undersökningar måste nämnas att SAOB i en artikel från 1954 tar upp belägg från 1943, bl a, där ”potthål” förklaras som ”skålformig hålighet eller grop i väg o dyl”.
Men ändå: kvar finns KB:s höga staplar i statistiken om ordets användning från 2013 och framåt, vad det nu säger…
