Förutom den skruttiga svenska (denna åsikt är skribentens egen) som används numera, tillkommer ett brutal och vildvuxet engelskt inflytande som skapar ett unikt språk för varje person. Häromdan ljöd ett belysande exempel ur radion.
Programmet Stil är märkligt såtillvida att det består av två delar: en ond och en god (det är fortfarande skribenten som tycker). Den onda delen rapporterar om mode på ett strömlinjeformat sätt som intresserar mig föga. Det goda är att programmen/reportagen vanligen är mycket välgjorda och skulle vara kanonbra med annat innehåll, om läsaren förstår den knepiga dikotomin (larvar mig).
Nu senast behandlades, intressant nog, den gullighet – och färgen rosa – som tycks ta över världen (samtidigt med andra krafter, måste tilläggas). En välutbildad akademiker berättade om den digitala gullighetsexplosion som tog fart med fenomenet kattvideor.
Under ca tio minuter förklarades de här fenomenen på ett lärorikt vis, så långt man förstår. Men att återge det är värre. En jädrans massa glosor – begrepp på engelska och internetska – måste först sökas för att man bättre ska fatta. Jag har börjat med att leta upp dem så att de åtminstone ska stavas skapligt rätt. I morgon ska de förklaras för dem som behöver. Dit hör undertecknad som p g a ålder och annan svaghet inte begriper vad riksmedierna berättar om.
Här är begreppen: Compilation, away from keyboard, doomscrolling, digital detox, digital sugar fix, online everyone is a girl, K-pop, kawaii-, animi- och fandomkultur, flower boys, soft power project, toxic masculinity, antiqueerness, cute accelerationism.
