Eftersom det mest handlade om tid gick det lätt att hitta svenska motsvarigheter. Angav någon engelskspråkig en tidpunkt som ”nine-ish”, förstod en svensk ”vid nio, niotiden, ungefär/cirka nio”.
Sen gick ish-et loss och ut i tillaron med adjektiv som yellow-ish (gulaktig m fl), seg-ish (seg, liksom). Som en svensk kan begripa saken är ”ish” en variant till ”typ” och används likaså självständigt, som adverb. På frågan ”mår du bra?” kan svaret bli ”ish”. Tja, åtminstone kanske vi blir av med ”typ”, och det är ingen idé att reta upp sig, men nog borde mediefolk låta bli den här typen av modeutbrott i språket.
Bland alla kommentarer om ish-et står en rolig sådan på ett ställe där människor med andra modersmål undrar över hur ord och begrepp används på svenska. Nu gällde det ”ish”. För sju månader sen svarade någon: ”Tror det är ett gammalt uttryck. Morsan använder varianter av det ibland. Hör det ibland men använder det nog aldrig".
Det om något säger hur det kan gå med vad som i förstone tas upp av ungdomar: de äldre följer efter och vill ”hänga med”. Överhuvudtaget tycks äldre ofta mer liberala när det gäller uttryck stulna från engelska och/eller ungdomsvärlden.
Professor Olle Josephson skrev 2018 (Sv D, språkspalt) något förvånande följande: Bara när språkbruksvillkoren är oreglerade och fria, som i barnspråk, i slang eller spontan kontakt mellan olika språk syns hela vår språkliga kreativitet. Resultatet kan bli ord som ”ish”.
Nu, fem-sex år senare, är det morsan som står för det kreativa. Om än ett par år efter barnen. Själv gläds jag försiktigt åt detta faktum.
Sen gick ish-et loss och ut i tillaron med adjektiv som yellow-ish (gulaktig m fl), seg-ish (seg, liksom). Som en svensk kan begripa saken är ”ish” en variant till ”typ” och används likaså självständigt, som adverb. På frågan ”mår du bra?” kan svaret bli ”ish”. Tja, åtminstone kanske vi blir av med ”typ”, och det är ingen idé att reta upp sig, men nog borde mediefolk låta bli den här typen av modeutbrott i språket.
Bland alla kommentarer om ish-et står en rolig sådan på ett ställe där människor med andra modersmål undrar över hur ord och begrepp används på svenska. Nu gällde det ”ish”. För sju månader sen svarade någon: ”Tror det är ett gammalt uttryck. Morsan använder varianter av det ibland. Hör det ibland men använder det nog aldrig".
Det om något säger hur det kan gå med vad som i förstone tas upp av ungdomar: de äldre följer efter och vill ”hänga med”. Överhuvudtaget tycks äldre ofta mer liberala när det gäller uttryck stulna från engelska och/eller ungdomsvärlden.
Professor Olle Josephson skrev 2018 (Sv D, språkspalt) något förvånande följande: Bara när språkbruksvillkoren är oreglerade och fria, som i barnspråk, i slang eller spontan kontakt mellan olika språk syns hela vår språkliga kreativitet. Resultatet kan bli ord som ”ish”.
Nu, fem-sex år senare, är det morsan som står för det kreativa. Om än ett par år efter barnen. Själv gläds jag försiktigt åt detta faktum.
