Men ändå, det går att tänka på ens eget långvariga förhållande med modersmålet för att notera det ena och det andra. Någon sa den enkla frasen ”vi ska kicka igång det här om en månad”. Och jag till att tänka på vad man gör när man sätter i gång, startar, något. Lika gärna skulle man kunna ”sparka i gång” verksamheter.
Inte för att engelska ”kicka” är särskilt nytt i Sverige. SAOB har belägg från tidigt 1900-tal och då gällde det främst sport. Det kickades alltså boll redan innan Gunnar Nordahls tid. Sen har ”kicka” fått ta över ”sparka” i många sammanhang, t ex har man länge sagt att nån ”fått kicken” när den ”fått sparken”, etc.
Och ”kicka” används ibland hellre i en överförd bemärkelse där svenskar tycker att ”sparka” inte funkar: ”den här medicinen kickar in genast”. Då betyder ”kicka in” verka. Så där håller det på och så går det till när engelskan traskar in i språket – det har som sagt pågått länge – och kickar ut gamla ord och begrepp från fornnordiskan (”sparka” och fler uttryck). Det här ställer till problem för undertecknad som inte räknar sig som hörande till någon som helst vrålnationell strömning utan bara sitter och önskar att mer tanke och vikt las (OK, lades, då) vid språket för människornas skull.
