Historikern gladde mig. Annars är själva ämnet något som hörde till de tråkigare i skolan. Och därefter. Men den som håller på att gräva i språkliga artefakter som jag, måste tänka mer och mer på historien.
Här visar det sig att den ringa bildning jag har i ämnet ändå är hjälpsam. Det är svårt att tala med samma ironi om sedan länge döda tider och människor när man inget vet. Historikern i dagens program satt i en diskussion som mest gick ut på hur inkrökta svenskar varit och är.
Det kan hända att ens åsikt är naiv, men för egen del tror jag att alla människor i hela världen ibland varit dumma och ibland kloka. Under alla möjliga tider och överallt. Det är väldigt svårt att sätta sig in i varför folk betett sig som de gjort med tanke på vad som hänt innan.
I dagarna är det också tydligare än på länge att det där med att ”lära av historien” är lättare sagt än gjort. Vilket är ledsamt.
Såna tankar kan drabba en språkgalning som också hörde historikern säga: ”Vi ska inte titta bort från frågan”. Personen, tio år yngre än undertecknad, är antagligen färgad av ”look the other way”. Men av detta kom jag även på (här följer en komplettering till i går) att det är en skillnad på ”bortse från något” och ”blunda för något”. Åter till inledningens citat om att det är tiderna före oss alla och just nu som steg för steg tagit oss hit.
