onsdag 17 januari 2024

Sbråkbloggen kastar sig utan att blinka in i dagens genusdiskurs

Vill ogärna skämta om hbtqi+-språket, men för oss åldringar är det nya lingot svårt. Vi är kanske inte så chockade av genus- och könsgrejs i sig, det har funnits människor förr. Man var nog insatt lite till mans, men i mindre kretsar. Allas privatpersonligtpsykologiska angelägenheter kastades sig inte över oss via medier.

Det gäller f ö ALLT. Ungdomar i trängre släkt- och bekantskapskretsen tror att vi var mer dumma i huvet förr. Jag säger inte emot, åren brukar, i takt med det egna åldrandet, rätta till åsikter om gamla människor . Det börjar med att man ser sin mamma (i 109-årsåldern, i dag) gå bredvid en i skyltfönstret när man råkar titta dit. Sen fortsätter det.

Därför lönar det sig inte att hålla emot. Man får i stället sitta här och muttra om hur det gått med modersmålet. Och här kommer vi åter till genusaspekten. Förr fanns bara hon och han (och den och det i svenskan, till förargelse för dem som lär sig språket). Dessa båda (hon och han) kunde ha ihop det kors och tvärs, även om många fick lida svårt under homofobiska tider.

Nu är det knepigare och jag tänker inte ge mig in i dagens alla fakta om hur och vad folk identifierar sig som. Men även om man är en enkel sate går det inte att låta bli att reagera inför följande, man hör det FÖR ofta: ”Katarina den store, Pippin den lilla, Fredrik den stora, den helige Birgitta”. Jag, å min sida, blir heligt förb-d.

Låt oss lämna de mänskliga könen och gå in i vår grammatik, i alla fall som den lärdes ut förr. Det går ibland att spåra maskulint och feminint genus även på icke-personer – äldre språk står bakom detta faktum (läs gärna språkhistoria själv!). I många ordsammansättningar sitter a- och e-ändelserna (gamla fem- resp maskulinändelser) fast i de gamlas skallar.

Huvudordets eventuella slutvokal spelar ofta in: Vi säger lilla pappa och lilla mamma – inte lille pappa och lille mamma. För den intresserade (och ni äro tusenden): googla frågan  I vilka fall ska man välja a-form på adjektivet (gamla, lilla, kompetenta) och i vilka fall ska man välja e-form (gamle, lille, kompetente) när adjektivet används för att beskriva en person?

Där svarar Frågelådan på sånt som äldre människor lärde sig genom att gå i sexårig folkskola – utan att vara genier. Hela samhället talade detta språk till alla. Därför kan man se hur gamla släktingar man vet inte var några ljus i skolan kan skriva både snyggt och stava, alla med ett gemensamt modersmål (som huvudspråk) i botten.