Men så här är det: en del håller på med det och en annan med detta. Det finns naturligtvis övrigt att försöka förstå i tillvaron: man kan nämna krig, det faktum att oroväckande många av jordens ledare är riktigt farliga eller att alla priviligierade fortsätter den bekväma väg som leder till klimatförändringar vi fruktar. Vi får nog, för att tala med överbefälhavaren, offra ”bekvämligheten som vi känner den” (ett uttryck som togs upp i bloggen i förrgår).
Det kan emellanåt kännas angeläget att fundera över vad man bor i för land vid åsynen av det utrymme Melodifestivalen (både egna uttagningen och stora tävlingen) får i riksmedier, t o m i nyhetsinslag. Vad har hänt sen Sillstryparn sjöng ”Doin' the Omoralisk Schlagerfestival”?
Men för att återgå till den häpnadsväckande språkbehandlingen. Ja, den besvärar som sagt inte många, men här sitter en väldigt besvärad. I en av våra största tidningar (de som kallades ”renommerade” förr) skriver en journalist om en artist som avstår från att "synas" på andra sätt än med sin musik : ”Att hon väljer ett kontorsarbete framför att sälja ut är otidsenligt”.
Här beskrivs en person som inte vill ”sälja sig”, som man sa förr och då inte enbart avsåg kroppslig prostitution. Sellout (ibland sell-out) är det nya ordet för företeelsen. Och som om det inte vore nog att importera ett begrepp för sådan verksamhet, lika gammal som människan, översätter man det också så att det blir än mer obegripligt.
Men lugn, detta är en blogg utan reklam eller nåt att tjäna stålar på. Här säljs m a o inte ut.
