tisdag 30 januari 2024

Sveriges majoritetsspråk: svenska, engelska och svenghybrider

Dagligen, nej stundligen, dyker engelska ord upp i varje talad eller skriven mening från alla håll. Orden är mer eller mindre försvenskade, men ofta kastas de bara in som de är. Tydligen är, eller förväntas varje svensk vara, riktigt bra på svenska och engelska samt de individuella blandformer som förekommer.

Efter en livlig sms-diskussion med en yngre släkting fick denne till slut nog och ville avsluta samtalet. Sättet det skedde på hade jag ännu aldrig sett i såna sammanhang. ”Period”, stod det. Vafalls? tänkte jag, men så småningom dök det upp i något av hjärnans hörn att ”punkt” var vad som avsågs. För det gällde att veta att släktingen menade ”period”, som betyder ”punkt” på nordamerikansk engelska (britterna säger ”full stop”).

Just nu pratar radion om franske presidentens besök i Svrige och diskuterar den stora åldersskillnaden mellan Macron och hustrun, den skillnad som bara får existera åt ”ena hållet”, som bekant. Den journalist som har erfarenhet av Frankrike säger: ”Nu är inte deras åldersskillnad någon issue längre”. En slarvsvensk som jag skulle kunna säga ”grej” för ”issue”. Det skulle funka med ”problem, sak, fråga” och många fler.

Tidigare på dagen beskrev en annan utrikeskorrespondent en händelse i vår dystra nutidsverklighet och sa: ”Det har inte varit så i de här ”trettio ish fallen”. För den som inte känner till ish: det betyder inte ”isch”, det vill säga ”usch”. Fast nog är det uschigt så det räcker. Mer om det märkliga ish imorgon.