onsdag 10 januari 2024

Detta är skrivet på allvar. På riktigt. Framgår det vad jag menar?

Risken finns att jag nöter ut omgivningen med mina bekymmer angående språket. För att det inte ska ske, sköts utnötningsprocessen i bloggen. Bra f ö om den når några lika bekymrade, men förutom ett par gamla informanter och ett pyttelitet antal personer i lägre åldrar – såna jag hyser hopp om – ser det inte ljust ut.

Det gör å andra sidan inte mycket annat heller. Statsministern vill i dagsläget (utan att alls mena vårt gemensamma kommunikationsmedel, givetvis) ”inskärpa att det är allvar på riktigt”. För oss töntar som även gärna ser innehåll i orden händer det sällan att något är ”allvar på låtsas”. Ur mitt minnes repertoar  hör jag en svag barnstämma när frasen ”på riktigt” yttras.

Anledning till det är förstås Alice Babs dotter Lilleba. I en barnsång från 1950-talet och där mamman sjunger ihop roliga historier inne i låten, hörs Lillebas stämma: ”Är det på riktigt?” Alice Babs svarar: ”Nej, det är bara på låssas”.

I floden av vår samtids underhållningskultur ljuder också andra stämmor: ”Is it for real?/This is for real!” Utan att ha det minsta på fötter vill jag misstänka att de svenska översättningarna av dessa amerikanskverbala utbrott borde vara ”Är detta sant/verkligt?” etc. Det är lätt att tro att frasen om ”this is for real” tagit oss i besittning och får oss att låta som små barn.

Den ni, den såg ni inte komma (svenska: ”den var ni inte beredda på”)! Nå och i alla fall: Förutom Alice Babs, hennes barn och vår nuvarande statsminister var det meningen att överbefälhavaren skulle dras in i det här sbråkjoxet. På riktigt! Nu blev det inte så, det militära besöket får anstå till morgondagen.