måndag 29 januari 2024

En liten drapa där acceptansen för accepterandet är blygsam

En mening ur verkligheten: ”Man är mer accepterande till en man som kommer sent”. I ett par dar har jag tuggat på konstruktionen ”vara mer accepterande till” och känner inte igen den från mitt modersmål. Naturligtvis kan det vara fel att yttra dylika egocentriska ord, men eftersom man numera tvivlar på allt man hör är det ju bara att babbla på.

Det finns ett stort antal Googleträffar på ”accepterande till” och det säger – som det mesta numera –  ingenting. Fast i min självcentrerade värld skulle det inledande exemplet bl a kunna utsägas: "Man har lättare att acceptera att en man kommer /för/ sent”.

Men för tusan, vi borrar ner oss ännu mer, inne i denna blogg är prat- och tjatterglädjen lika stor som utanför den. ”Vara mer accepterande till” tror jag kan heta endast ”lättare acceptera”. Och om man vill brodera ut snacket kan man förstås ”känna acceptans” – men då ”för/inför” och inte ”till” vad det nu är man accepterar.

Människor med svenska som modersmål var för några decennier sen mer eniga om (”hade mer acceptans till”?) hur detta språk skulle användas, det är säkert som amen i kyrkan. Fler än undertecknad känner av och till detta. Och i förra meningen kan man välja mellan ”av” och ”till”. Dessa båda har förresten lite olika innebörd: så ser ett egentligt språks egentliga finlir ut.