Förutom att vissa artiklar får styrka på foten så ökar användandet av ordet ”machen” (göra) på bekostnad av andra verb, säger han, och nämner exempel som ”polisen gör (utför, genomför) en kontroll, regissören gör (sätter upp) en föreställning”.
Förmodligen ligger tyskan en smula efter oss i ”förenkling”, i svenskan har göra-manin slagit igenom fortare, tycks det. Ett vanligt exempel jag själv ställer mig frågande till är ”göra åtgärder”. En förändringsobenägen tråkmåns som jag har gärna kvar ”vidta åtgärder”. Likaså får det gärna heta "begå" brott, inte "göra" brott.
På radion sa en programledare att ”NN gjort essän”. Mer passande hade ”skrivit” kanske varit. Eftersom essäförfattaren själv läste upp texten verkar ”NN skrev och läste sin egen essä” ha passat allra bäst. Fast det blir då fler ord som tar upp tid man kunnat ha haft roligare på, eller vad vet jag.
Sen har vi alla operationer som utförs för att bygga om folk. Då hör man hur någon ”gjort” näsan, brösten, läpparna. Det är väl ändå helfel (ja, just nu avser jag uttryckssättet, att resultatet också blir helfel är en annan femma)? Den som "gjort" dessa kroppsdelar är ju kirurgen, i alla fall ligger det sanningen närmare.
Även om dem som får reservdelar sägs att de ”gjort” knän och höfter. Och visst, åter igen, ”opererat knäna” är ju fyra bokstäver längre.
Om nu det här göra-t kommer från engelska så känns det lite orättvist. Engelsktalande kan ju variera sig och ibland säga ”make”, ibland ”do”. Men här sitter vi strandsatta med vårt urtjatiga ”göra”. Och tyskarna med sitt ”machen”.
PS Och stavningskorrigeringen reagerar på ”helfel” och vill ha ”elfel” eller ”helfet”. Tja, spelar det nån roll? Huvudsaken är att man förstår, som folk säger.
På radion sa en programledare att ”NN gjort essän”. Mer passande hade ”skrivit” kanske varit. Eftersom essäförfattaren själv läste upp texten verkar ”NN skrev och läste sin egen essä” ha passat allra bäst. Fast det blir då fler ord som tar upp tid man kunnat ha haft roligare på, eller vad vet jag.
Sen har vi alla operationer som utförs för att bygga om folk. Då hör man hur någon ”gjort” näsan, brösten, läpparna. Det är väl ändå helfel (ja, just nu avser jag uttryckssättet, att resultatet också blir helfel är en annan femma)? Den som "gjort" dessa kroppsdelar är ju kirurgen, i alla fall ligger det sanningen närmare.
Även om dem som får reservdelar sägs att de ”gjort” knän och höfter. Och visst, åter igen, ”opererat knäna” är ju fyra bokstäver längre.
Om nu det här göra-t kommer från engelska så känns det lite orättvist. Engelsktalande kan ju variera sig och ibland säga ”make”, ibland ”do”. Men här sitter vi strandsatta med vårt urtjatiga ”göra”. Och tyskarna med sitt ”machen”.
PS Och stavningskorrigeringen reagerar på ”helfel” och vill ha ”elfel” eller ”helfet”. Tja, spelar det nån roll? Huvudsaken är att man förstår, som folk säger.
