Det ska framgå i denna blogg att ingen klarar sig undan. Men att själv bli anfrätt av samtidstugget är trist. Kanske känner inte läsaren likadant? Då ska läsaren glädjas!
Jämfört med min barndoms käcka och dugliga pilsnerfilmsspråk (läs med en åtminstone svagt ironisk ton, för ingen tid kan säkert sägas vara ”den rätta”) har dagens individuella lingo (betyder ungefär ”fikonspråk” även om stavningskontrollen förståeligt nog vill skriva lingon) en personligt skräddarsydd kostym.
Det beror bl a på informationsmängden som är ofattbar vad gäller mängden och det stora inflytandet av nordamerikanskt språk. Vi är alla olika balla*. Många av oss vill visa vi hur vi hänger med och nyttjar då de moderna fraser som yr runt oss som knottsvärmar.
Det gemensamma språket blir mindre och mindre, de personliga och fräsiga (ironi - igen) tillfällighetsformuleringarna fler och fler.
Jag är inget undantag, var snäll och förstå det. Igår skojade jag (på det sätt jag inte skulle vara lika road av som läsare…) om ett blajblaj-språk och kallade det för Collection Bly-Bly. Inte så väldigt kul, men jäpp (yep), det är så man gör: förutom att ha en föränderlig svenska att lattja med så joxar man även med den engelska som råkat påverka en. Andra har antagligen inte på långa vägar samma associationsbanor.
Men det här är språkförändring och ska i framtiden studeras vid universitet som språkhistoria. Jag känner dock många som är optimistiska och säger sitt HÄAMF**.
Ingen klarar sig undan, som sagt, men en del väljer att köra ett don-quijote-rejs för att på så vis skapa en mening i tillvaron.
* Halvtaffligt försök att härleda ordet ledde ingen vart
Det beror bl a på informationsmängden som är ofattbar vad gäller mängden och det stora inflytandet av nordamerikanskt språk. Vi är alla olika balla*. Många av oss vill visa vi hur vi hänger med och nyttjar då de moderna fraser som yr runt oss som knottsvärmar.
Det gemensamma språket blir mindre och mindre, de personliga och fräsiga (ironi - igen) tillfällighetsformuleringarna fler och fler.
Jag är inget undantag, var snäll och förstå det. Igår skojade jag (på det sätt jag inte skulle vara lika road av som läsare…) om ett blajblaj-språk och kallade det för Collection Bly-Bly. Inte så väldigt kul, men jäpp (yep), det är så man gör: förutom att ha en föränderlig svenska att lattja med så joxar man även med den engelska som råkat påverka en. Andra har antagligen inte på långa vägar samma associationsbanor.
Men det här är språkförändring och ska i framtiden studeras vid universitet som språkhistoria. Jag känner dock många som är optimistiska och säger sitt HÄAMF**.
Ingen klarar sig undan, som sagt, men en del väljer att köra ett don-quijote-rejs för att på så vis skapa en mening i tillvaron.
* Halvtaffligt försök att härleda ordet ledde ingen vart
** Huvudsaken Är Att Man Förstår. Det kommer hädanefter att skrivas så, sierskan i mitt bakhuvud påstår att det ska komma att upprepas.
