Man får ganska luddiga föreställningar om programmen, filmerna eller serierna när man läser sammanfattningarna:
En ärolysten advokat möter sitt bittra åklagar-ex i rätten när de båda tar sig an ett uppmärksammat mordåtal mot en altarpojke. ⛪
Jag tror att det heter ärelysten och altarpojken är nog en korgosse. Men vad vet väl jag om altarpojkar (altar boys)? Och bittra åklagar-ex? Och är ex-et ex som ex eller som åklagare? Nehej, förresten, det tog jag reda på: man sätter ex före det som det inte längre är (undertecknad beundras ofta för de glasklara tankegångarna). Då skulle man säga ex-åklagare. Och ex-åk-lagare är en f d bil mek. (Ja, jag ska sluta.)
Familjen går som på äggskal runt Ivy, och är osäkra på hur det ska tolka hennes hintar om livet i källaren. (Exakt återgiven, googla gärna)
"Gå på äggskal och tolka hintar", det låter som ett sånt där äventyrsprogram där man slängt ut lätt klädda människor att klara sig under svåra förhållanden inför en kamera.
McGee och Delilah bråkar över vikten att inte prata jobb under middagen.
Enkla ord men konstigt hopsatta. Och även om man till slut förstår:::: ”bråka över vikten att inte…”?
Ny utblick i morgon. Eller överblick. Kanske anblick, det är svårt att veta på förhand hur man kommer att se på den nya dagen.
PS De konstiga tecknen i kommentaren till sista exemplet är ett antal kolon på rad. Jag brukar skriva flera utropstecken som tecken (ful upprepning) på upprördhet. Då blir jag tillhållen att inte ”skrika” i texten. Många kolon uttrycker här en lång, frågande och antydande paus.
