Angliseringen rör som bekant inte bara svenska: mängder av språk genomgår samma förvandling.
En belgare berättade apropå att även nederländska genomsyras av engelska lånord, översättningslån m fl typer av ”lån”om ett debattinlägg där ett språkproffs manade till lugn och besinning: Det engelska inflytandet är bara en helt naturlig språkförändring, såmt har alltid skett och är inget att oroas för. Så här har det gått till i alla tider, förkunnade artikelskribenten, som får mig att brista ut i gäspningar. Hur många gånger har man hört det? Ja, det är fler än en, kan jag avslöja.
Det var då själva #*🗲🤘^%😠¤#&¤ 🗰!!!
Språkförändring är något självklart, inget snack om saken. Diverse influenser påverkar alla språk som inte används i hermetiskt slutna samhällen. Förändringar noteras efter att de etablerats, de föregrips inte, ej heller brukar de påbjudas. Särskilt inte när det påverkade språket redan besitter drösvis med synonymer till det som ”lånas” in!
Den amerikanska engelskan torde även ha en hittills oöverfräffat snabbare skjuts (läsaren kan gissa vilken) än någonsin latin, grekiska, tyska, franska m fl hade på sin tid för Sveriges vidkommande.
Ingen språkarbetare i världen ska få mig att applådera ”för nu” (där vi har "för tillfället, för i dag" etc), ”ljuga mellan tänderna” (där vi kan säga "blåljuga, ljuga utav fanken" eller liknande egna formuleringar) eller ”jag kunde inte bry mig mindre” för det självklara ”det struntar jag /högaktningsfullt/i" eller annat med samma innehåll som en svensk skulle kunna få till
För egen del struntar jag inte i vad som händer med klyket* och bryr mig inte mindre. Snarare mer.
* ”Klyket” är slang för ”språket” och antagligen ännu mer frekvent än ”guss” och ”keff” – båda i SAOL, som dock inte har med "blåljuga". Det kan man väl gå med på som ett syskon till "blåneka"?
