Det var inte tänkt från början, men jag måste fortsätta med funderingar kring pinnar.
Gåstavarna jag hasade mig fram med i Berlin ville ägaren ha kvar, så så (två ”så” i rad: hur skriver människan?) fort jag kom hem köpte jag egna. En titt på nätet visade att det bland annat fanns ”teleskåpstavar”.
Jag slog upp ordet, mja, i alla fall ”teleskop” med o. Det kommer från ”teleskopos” som beyder ”fjärrseende”. Och som förled i sammansättningar betyder ordet teleskop ”hopskjutbar”, skriver SAOL, som även har sina goda sidor.
🔭🔭🔭🔭🔭 🔭🔭
Det finns ”teleskopord”, sådana som ”skjutits” ihop och bildat ett nytt ord,"brunch", t ex (breakfast + lunch). Allt som går att skjuta ihop har alltså inte med fjärrseende att göra, här har man tagit namnet på en apparat med långtseende funktion och använt till annat. ”Heureka!” är att ta i, men jag tänker ändå ”Aha!, det är så det är”!
Så det finns väl inget teleskåp? Naturligtvis har jag ändrat ”-skåp”-stavning massor av gånger när jag läst korrektur och texten egentligen menade ”-skop”, men tele-skåp låter ju som om det kunde finnas. Vad heter de där skumma grå skåpen som står här och var och som man inte får klistra reklam på men avantgardistiska typer klistrar reklam på?
Nävisstnä, jag är inte alltid den vassaste kniven i lådan och har inte alltid alla hästar i hagen: De heter ju elskåp, för sjutton.
Teleskåp existerar inte. Men jag kan avslöja att på nätet säljs mängder av teleskåpstavar, teleskåp-duschdraperistänger, andra teleskåpstänger, teleskåpskaft etc.
Och baske mig, hittar jag inte också en notis om en krock med ett teleskåp: ”En personbil körde av oklar anledning in i ett teleskåp. Bilen fastnade uppe på skåpet och bärgades lite senare.”
Tyvärr saknades bild. En sådan hade avgjort om bilen verkligen kört upp på ett teleskop och det kan ha sett spektakulärt ut. Eller sensationellt.
