Det är konstigt det där med vad man föredrar när det gäller språk, vad man fördrar och vad man inte tål.
Igår skrev jag om sånt som stör andra men inte bekommer mig. Däremot kan jag häkta upp mig rätt våldsamt på det andra kanske anser vara petitesser. Jag såg häromdan en underrubrik i en stor dagstidning och tänkte på vad en pytteliten preposition kan göra.
Donald Trump till motattack: Den enskilt största häxjakten av en politiker i amerikansk historia
Jag har ingen aning om huruvida jag skulle få stöd från andra här, men ”jakten av” läser jag som att det är Trump som jagar. Jag skulle skriva ”största häxjakten på en politiker”. Om jag nu fattar Trump rätt. En annan betydelse vore konstig.
Men rätt eller fel? Ja, kära ni, det går inte längre att ställa den frågan när det är en språkdemokratisk rättighet att säga vad fanken man vill.
Det finns de som som beklagar mig för en tillvaro bland prepositioner, en besatthet av meningsbyggnad och att jag skriker om den direktöversatta engelska svenskan nu förvandlats till.
Dem vill jag lugna: jag gör annat också.
🍹🏊🚴💪🍲🍅💃🥑🛀🚽🚆🍺🚋 🍵🎉🎕🌳🍷😉💸👙📺🦐🍨📻🥔☎📽🍨✎🍌
