I ett tidigare inlägg skrev jag ”tvang” när jag hade kunnat skriva ”tvingade”. Den starka verbböjningen är på tillbakagång men jag ska inte ropa på hjälp, efter stöd eller ordningsvakter.
Det är ju bara att fortsätta använda den böjning man föredrar, här är bruket vacklande och detta är en av de mer förklarbara språkförändringarna.
Jag gör en inventering för skojs skull. Skulle personligen välja ”sam” och ”simmade” lika ofta. Däremot inte ”summit”, om jag inte skämtar, men allvarligt talat: ingen skrattar åt Fridolf Rhudin-språk* längre. 🐶
Dock säger man ändå och ännu ”dricka, drack, druckit”. Hit hör även sitta, satt suttit, finna, fann, funnit m fl. Barn använder gärna svag verbböjning när de lärt sig mönstret. Men man bör drilla dem i en svenska som inte ändras en gång i minuten, det är min hemula** uppfattning.
Dyka, nysa och nypa – ja, där vacklar folk mellan stark och svag böjning: nös/nyste. Dock säger man knappast ”dukit” eller "nusit". Har läsaren av dessa rader en stund över? Varför inte gå igenom de egna preferenserna och se hur det faller ut?
Det blir som en mindfulnessövning, en syssla som tidigare hette grunna, klura, grubbla, fundera eller slappna av. Alla de här verben har f ö svag böjning, de är i sig själva aningens avslappnade (laidback, som svensken säger).
Språkgrubblande är gratis. Vem behöver åka på dyrbara sparesor när man kan lägga sig i badkaret med lite bubbel (badsalt eller cava*** beroende på lyxnivå) och försjunka i starka verb eller svaga?
* F Rhudin hördes ofta i min barndom på 50-talet. När jag googlar honom ser jag att han dog redan 1935! Jag tyckte aldrig att han var kul, det var föräldragenerationen som skrattade åt honom. Jag gläds åt att dagens "komiker" snart kommer att att sitta i hans sällskap...
** rättmätig, berättigad
*** Jag brukar aldrig skriva eller säga "cava" för det är det så många andra som gör.
