Så här är det givetvis – eller har varit – i de flesta språk, antar jag. På svenska var det likadant. Det skrevs ännu en hel del brev på Gunnar Nordahls⚽ tid. Det gällde att veta i vilken relation man stod till mottagaren. "Kära hälsningar", kanske? Eller skulle de vara ”hjärtliga”? ”Många”?
Vad skrev man till fan och sin moster? Till en eventuell arbetsgivare kunde hälsningarna vara ”högaktningsfulla”. Den som letar i sitt minne eller, hellre, sin gamla brevhög finner säkert en uppsjö av ”hej då” - just vad många f ö skrev till sina kompisar.
Nu har nästan alla dessa varianter (jag talar bara om de svenska) förbytts i ett ”med vänlig hälsning” eller, vad värre är, ett ”MVH”.
Riktigt hur vänliga hälsningarna är har blivit allt svårare att uttyda eftersom den avskedsfrasen nu är förhärskande (när och hur hände det?).
Folk låter konstigt nog i stället MVH-et åtföljas av ett antal emojier (smilisar eller andra figurer) som beskriver förhållandet man har till mottagaren av sms-et eller mejlet. Man trycker dit en glad eller sur gubbe, en sol eller ett hjärta. Så gör jag också här i texten när jag inte litar på att läsaren förstår vad jag menar. Är jag inte klok eller skojar jag bara?🤡
Se hur texten får stryka på foten till förmån för bilden! Det är ju inte ens bildspråk det handlar om - eller språkbild - utan bildbild. Hur kunde det gå så här med det talade och skrivna ordet?
Hur skriver då jag ett ”hej då”? Jo, med det enkla ”hälsningar” och så mitt namn, ibland enbart namnet. Men jag känner folk som skriver ”hjärtliga, kära, varma” hälsningar. Om man nu får för sig att tycka att "det var så formellt förr" så vill jag tycka att det finns större mängder av formalia nu. Trots snacket om mångfald och hur unika vi är.
Nu har nästan alla dessa varianter (jag talar bara om de svenska) förbytts i ett ”med vänlig hälsning” eller, vad värre är, ett ”MVH”.
Riktigt hur vänliga hälsningarna är har blivit allt svårare att uttyda eftersom den avskedsfrasen nu är förhärskande (när och hur hände det?).
Folk låter konstigt nog i stället MVH-et åtföljas av ett antal emojier (smilisar eller andra figurer) som beskriver förhållandet man har till mottagaren av sms-et eller mejlet. Man trycker dit en glad eller sur gubbe, en sol eller ett hjärta. Så gör jag också här i texten när jag inte litar på att läsaren förstår vad jag menar. Är jag inte klok eller skojar jag bara?🤡
Se hur texten får stryka på foten till förmån för bilden! Det är ju inte ens bildspråk det handlar om - eller språkbild - utan bildbild. Hur kunde det gå så här med det talade och skrivna ordet?
Hur skriver då jag ett ”hej då”? Jo, med det enkla ”hälsningar” och så mitt namn, ibland enbart namnet. Men jag känner folk som skriver ”hjärtliga, kära, varma” hälsningar. Om man nu får för sig att tycka att "det var så formellt förr" så vill jag tycka att det finns större mängder av formalia nu. Trots snacket om mångfald och hur unika vi är.
Phöh.
Hälsningar
Sbråkmakaren
Hälsningar
Sbråkmakaren
