Och det var en dum rubrik, inget kan ju inte vara ett språks fel. Människor däremot är det ofta lite vajsing på. Här skulle en helt annan apokalypstext in, men raskt kändes denna akut. Och själva språkapokalypsen är ständigt pågående så det är strunt samma.
En kulturjournalist på en stor tidning skriver ”/…/ det handlar ju inte om att/…/ bära våld på den” (den = verkligheten).
Egentligen är det förstås och egentligen inte jättevajsing på kulturjournalisten som skriver så. De flesta av oss gör faktiskt fel. Språkfel och andra misstag. Men i en tidning som uppfattas som seriös bör någon ha sett den sammanblandning journalisten fått till. Fast antagligen är det skit samma (uppgiven suck).
En gammal kunskap sa att det hette antingen ”bära hand på” eller ”begå våld mot”. Nu är detta en baggis, tycker läsaren, men de här sammanblandningarna av diverse idiomatiska uttryck ökar i antal. Snabbt.
Ingen instans korrigerar, det finns inga korrekturläsare (här talar man i egen sak…) eller en sådan gammaldags redaktör som hade koll på vad som skulle publiceras i en tidning.
Söker ännu svar på min råga: Får barn och ungdomar (eller: alla) lära sig de olika uttrycken eller ”kör man bara”, som det heter?
Det enskilda exemplet känns alltid småttigt och fjuttigt, men nu handlar det snart om större delen av språket.
