Många har en betydligt renare språksyn än undertecknad. De skyr svordomar och halvfula ord, ja, egentligen det mesta som beskriver en mindre vacker värld. Men ligger såna som Hasse och Tage bakom brukar folk kunna tänja på sina renhetskrav.
Nyligen skrev en DN-journalist att Astrid Lindgren antagligen skulle censureras i dag. Det har förstås redan skett i en del av hennes produktion som bekant, men skribenten menade att många av hennes böcker inte skulle kunna ges ut då ämnena kan vara svåra och tunga och oanpassade till dagens krav på barnvänlighet.
Det är i och för sig redan konstigt att byta ut ord i litteratur i efterhand, polera fram samtidens åsikter angående moral och fan vet allt. Men sånt sker när de finstämda vill korrigera tillvaron.
Ska man göra detta ordentligt måste dock större delen av världslitteraturen skrivas om. Förespråkarna för sådant beteendet skulle kunna utropa ”gör om, gör rätt”, som f ö är en plågsamt uttjatad devis.
Karlfeldts Svarte Rudolf skulle väl knappast platsa i sånghäften, om de rättänkande tänkte efter:
Så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn,
mot trettonårig prinsessa
med eldsken i ebenholtzhyn
Rasistpedofil, nej det där ser inte bra ut, Rudolf!
Så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn,
mot trettonårig prinsessa
med eldsken i ebenholtzhyn
Rasistpedofil, nej det där ser inte bra ut, Rudolf!
