Kerstin hade tänkt på en sak, sa hon: ”Om jag säger tack till någon så händer det att denna/denne ger ’ingen fara’ eller ’inga problem’ till svar.”
Hon satte upp en frågande min: ”Det har vanligen inte alls handlat om fara eller problem. Någon har gjort mig en enkel tjänst, hjälpt mig i en affär eller vad det kan vara och jag har sagt 'tack'. Då säger man väl bara 'varsågod' tillbaka?”
Jag berättade att jag var något på spåren (här hörs den skärande musiken från i duschscenen i Psycho): Engelska har genominfiltrerat svenska språket!
Kastar mig ut i cyberrymden (som vi gamlingar ännu skämtsamt säger) och hittar sidan Voxy som lär folk prata engelska. Så här säger den: ”Here are a few more ways to say ’You’re welcome’ in English: You got it, don’t mention it, no worries, not a problem, my pleasure, it was nothing, I’m happy to help, not at all, sure, anytime.”
Vi har brukat säga "varsågod, ingen orsak, för all del, det var så lite så" och kanske några till. Och visst har en del av de engelska uttrycken rätt tydliga motsvarigheter på svenska utan att dessa känns modernkopierade, men de där som Kerstin tog upp med ”ingen fara/inga problem” känns dock lite främmande.
Än, får man tillägga i desperation. Eller ”so far” som många trycker in här. (Och jaja, det händer även undertecknad, det är det som skrämmer värst.)
Underligast av allt är när det vanligaste engelska "varsågod" översätts med ”Du är välkommen!”
I min lilla värld betyder varsågod varsågod. Du är välkommen säger jag i andra, men även de, rätt okomplicerade sammanhang.
