Ja, nu ska vi ut och härja, supa och slåss och svärja,
bränna röda stugor, slå små barn och säga fula ord.
Med blod ska vi stäppen färga; nu änteligen lär jag
kunna dra nån riktig nytta av min Hermodskurs i mord.
Medan alla pensionärer (98 procent) i publiken sjöng med för glatta livet i Härjasången, funderade jag på vad som hänt om något motsvarande sjungits av en grupp ungdomar eller vilka andra grupper som helst i ett annat sammanhang. Andras texter och humor kan vara knepigt att uppfatta. Det är nog inte dumt att underkasta sig lite jämförelser ibland, även om det inte enbart utfaller till ens egen fördel.
Men göra något åt Lindgrens, Karlfeldts och Alfredsons texter kan vi inte, för det var just så här de skrev för sin samtid. Förresten påminde mig Härjalåten om en folkvariant* sjungen på samma melodi, Gärdebylåten. Den skrattade vi åt i barndomen:
🎵🎵🎵 Sätter man på radion hör man Gärdebylåten, stänger man av radion blir man jävligt belåten. 🎵🎵🎵
Ja, så ser det ut i undertecknads hjärna, där är det fullt av tillåtelse för det ena och det andra. Men fan ta den sate som direktöversätter från engelska. Eller säger ”gör om, gör rätt”.
* En till finfin sång i samma genre är "Haderian hadera, doppa Snoddas i chokla'". Kom inte och säg att allt inte var bättre förr!
