För något inlägg sedan kritiserades på denna plats det totalintiga uttrycket ”och sen tar vi det härifrån”. Nog för att undertecknads största käpphäst är den översatta engelska svensken talar, men inte långt där efter kommer den häst som handlar om det utstuderat innehållslösa blahaspråket. Man ser det ofta i vissa tidningars rubriker som väl ska ”locka till läsning” och vara s k klickbete.
De få hjärnceller man har kvar krullar sig vid anblicken av sådant som ”prinsessan Estelles kärleksmarkering till Oscar”.
Ö h t vet jag inte hur man ska betrakta en konstruktion som ”kärleksmarkering till” – den verkar fel till såväl form som innehåll. Kanske vore "ömhetsbevis/ömhetsbetygelse gentemot” mer riktigt, men det låter väl 1832, kan man tänka.
Hur kärleksmarkeringen markerades? Jo, det visade sig att storasystern, 6, klappade sin bror, 2, på kinden, och nöp sådär lite kärvänligt i densamma som det händer att folk gör med barn.
Kärleksmarkering, var ordet.
