”Vi vet vad som skulle såra varandra och dit går vi inte.”
Det är tråkigt att ta upp samma saker gång på gång, men likt andra rättshaverister tror även den som skriver dessa rader inte att folk fattar hur allvarligt det är, man har ensam skådat ljuset. Fast i det här sammanhanget är det mörkret som skådas när man tittar djupt ner i språket eller lyssnar på det.
Vadå ”dit går vi inte”? Den som sa detta är författare och journalist och en av kontrahenterna i ett par, de är gifta sedan länge och båda över femtio.
Man säger så på engelska (ja, inte alla, men många), ”don’t go there”, och på svenska säger man inte just så, men allt möjligt annat. Ett exempel vore ”vi vet vad som skulle såra varandra och då gör vi inte det.” Samma innebörd, enkelt och bra, vanlig svenska.
Raseriet i en når oanade höjder när man inser att folk som inte avslöjar den här översättningsabrovinken tycker att det låter ballt (tufft, fräckt, käckt etc) och apar efter andra.
Där sitter man och försöker dämpa sina vrål så grannarna inte ringer instanser som sjukhus, polis eller socialen, och i samma ögonblick berättar en i övrigt vältalig radiojournalist rätt ut i ens hem om några som gjorde ”spirituella resor”.
Programmet handlade om andlighet och antagligen gjorde människorna i fråga ”andliga resor”.
Ska hela engelska (amerikanska) språket ta över fullt fungerande svenska ord, uttryck och fraser innan folk reser sig som en man/kvinna och vrålar lika högt som undertecknad?
