Svaret är ja.
Förutom språkförstöring finns andra fördärv som upprör. Naturligtvis plastberg i världshaven och annat i samma riktning, men även angrepp mot människokroppen.
”Du är bara avundsjuk”, säger framför representanter från ens eget kön, när man som kvinna (haha, man som kvinna) yttrar sig om kvinnors utseenden. Men att på så vis täppa till käften på somliga av oss går inte.
Låt oss först konstatera: Jag är gammal och inte direkt snygg, får man fortsätta då?
Att språket krymper, förenklas och blir fattigt är tydligt för var och en som haft tillgång till en omvärld med ett rikare språk. Men fattigdomen och likriktningen sker även beträffande folks, särskilt kvinnors, utseende. När en ung kvinna, vilken som helst, intervjuas i pappers- eller nättidningar tänker man ”Va, hon igen!” Alla ser likadana ut, samma näsor, samma hår. Och alla har de fläskläpp. Ofta gör även mungiporna en märklig krökning uppåt som är svår att förstå uppkomsten av, det är inte frågan om ett vanligt leende. De har stora ögon som ser oerhört förvånade ut. Bilderna har förmodligen tagits (av dem själva) högt uppifrån så hakan blir försvinnande liten. Dessa damer ser ut som tagna ur japanska seriemagasin.
Detta ska ändå inte uppfattas som fördömande, alla gamla kärringar har varit unga och gått på en hel del skit i sina dar. Det är bara märkligt med denna uniformering i en tid där honnörsorden lyder ”stå upp för den man är, VARA den man är" etc.
Många äldre tanter ser också ut som klonade systrar efter att ha dragit i huden så att munnen ligger som ett långt streck tvärs över plytet. Ur detta streck kommer ett allt mindre varierat språk.
Det här kallas framskridande och utveckling.
PS En iakttagelse långt utanför språkets strömlinjeformade utveckling är antalet grå soffor på bild i bostadsannonser!
