Än gång en vädjan till återkommande bloggläsare: Var snälla och blunda fram till slutet av dagens drapa. Välbekanta programförklaringar måste då och då upprepas för klarhets skull.
Känsliga eller feltänkande personer tror att det bakom dessa rader döljer sig en önskan om att skriva spydigheter om enskilda mediearbetare. Så är inte fallet. Bloggarens egna klavertramp är så många att de tvingat fram en ödmjuk hållning även när hjärnan vill morra.
Alla kan göra, säga och skriva fel.
Men man kan väl ändå få bli förtvivlad över språkets nedgång och fall? Utbildade personer med skapligt höga positioner inom medier, politik, universitetsplejs och diverse myndigheter bör kunna prestera ett nära nog tadelfritt språk. Talas det inte om förebilder? Eller, rollmodeller, som många säger och menar detsamma.
Förmedlar man nyheter med rösten (eller via skriften) bör man inte kalla en känd Stockholmsstadsdel Blaséholmen.
Och fel kan man - se ovan - säga en gång, men att fler gånger inom ett och samma inslag kalla platsen för Blaséholmen* blir tyvärr löjeväckande.
Mer i morgon om folket och dess språk!
* Namnet på halvön Blasieholmen är omtvistat. Den Blasius som ligger bakom kan vara antingen den skotske köpmannen Blasius Dundeij (1500-talet) eller helgonet S:t Blasius (en biskop som led martyrdöden på 300-talet och dyrkades i Norden). Eller någon annan Blasius, det finns en rad sådana.
