På Svenska Akademiens hemsida (under fliken svenska språket) står följande:
SO kom ut i tryckt form år 2009 och utgör en ingående beskrivning av det allmänna ordförrådet i modern svenska. Tyngdpunkten ligger på ordens betydelse och användning i kombination med historiska uppgifter. Ordboksappen speglar detta innehåll.
Användning och beskrivning av ordförrådet i modern svenska, man tackar. Säger bara chilla.
Men om ”chilla” tagits upp som verb i Svenska Akademiens ordlista, SAOL, så har inte ”carpa” hunnit till någon av de tre ordböckerna. Än. Jag säger det igen: Än!
Jo, det finns ett ”karpa” i SAOL (senaste upplagan, 2015). Det är ”karpa upp sig” som betyder ”repa sig, bli bättre” och ”karpa åt sig” som betyder "roffa åt sig". Med tillägget (finl. vard.). Ordet är alltså vanligast förekommande i finlandssvenska och är även vardagligt.
I SAOB står om ett verb "karpa" som är ljudhärmande, det beskriver vissa fåglars läten. Ett annat "karpa" är förmodligen uppkommet gm metates av kapra. Metates innebär att ordet omformats till att passa in bland mer ”välkända” bokstavskombinationer i språket i fråga. Företeelsen är släkt med folketymologi. I en text hittar jag exempel som "andvändning" för användning, "rhorodendron" för rhododendron. Vi brukar alla ha såna exempel inom familjen.
Men det ska till en myckenhet av tid och missuppfattningar innan ett ord hamnar som variant i SAOB. Man ber till språkguden: låt inte karpa slängas ut och carpa komma in!
