Ju mer man håller på så här (bloggar) desto mer blir det. Den ena tanken föder den andra och det är synd att inte såna här krafter kan av- och omledas för då skulle de kunna driva den evighetsmaskin folk länge velat uppfinna.
I alla fall: detta är ingen tid för språkpurister. Det skulle vara intressant att för en liten stund få höra hur snacket går när Svenska Akademien resonerar sig fram till vilka ord som ska tas med i SAOL (t ex) och vilka som anses ha gjort sitt.
"Chilla", som togs upp igår, finns med i den senaste ordlistan, den från 2015. Givetvis förekommer "chilla" även i den SO (Svensk Ordbok) som tycks fungera som en förstuga för såna ord som man (sbråkmakaren) ställer sig tveksam till. Efter denna farstu släpps de in i stugvärmen, SAOL, och sedan är det bara att chilla på.
På https://svenska.se/ finner man de tre ordböcker Akademien arbetar med: En gammal (men fyllig) rackare som ännu inte är klar (SAOB), en ordlista, SAOL, som förr (alltså för ca 20 år sen) ansågs utgöra samtidens mest ”korrekta” och/eller ”etablerade” ordskatt, den som kallades svenska språket.
Nu vetefanken.
Ja, och så finns farstun, som sagt, där ord står och stampar. ”Chilla” har lyckats komma igenom tamburen/fastun/hallen och in i storstugan SAOL. Förklaringen av ordet – i den händelse ni kära läsare ännu inte börjat använda det – är ”softa, ta det lugnt”.
Men hoppsan! Ni har ännu inte ens börjat säga ”softa”, säger ni? Samma här. Det är sällan jag softar eller chillar. Det händer att jag ”tar det lugnt”. Eller ”slappar” som väl egentligen är ett rätt modernt slangord?
Här går det undan. Det gäller att redan i dag tala det som i morgon är etablerad slang. Akademien visar vägen, kalla inte medlemmarna stofiler, de är snabbare än tåget. Eller ja, den liknelsen har kanske upphört äga sin innebörd. I själva verket upplever vi både ord- och tågkaos.
