Det här språket, engelska, som ju inte påverkar
svenska så mycket, säger många språkvetare, påverkar svenska jättemycket, som
det verkar. Säger jag.
Det tar inte många sekunder att bli varse detta för den
som sätter på radion, tv-n eller öppnar tidningen. Om det sker mig varje dag – och
flera gånger – är det svårt att förstå hur alla såna där engelskförnekarspråkvetare
klarar sig undan. Inte utan att man avundas dem.
Nyss i radion upplystes om att en stor morgontidning
genom en ”genusrobot” ska räkna hur många män och kvinnor som nämns, uttalar
sig osv i tidningen ifråga. En av dess chefer berättar att skribenter från
genusroboten ska få rapporter som kan tjäna som ”ögonöppnare”.
Jag letar efter ögonöppnaren. Den finns i senaste SAOL.
Dessförinnan icke. Min femtioåriga engelsk-svenska ordbok från Läromedelsförlagen
upplyser om att "eye opener" på svenska heter ”överraskning” eller ”tankeställare”.
”Tankeställare”, hm. Synd om ordet försvinner, det
låter kraftfullt och bra. När skribenterna fått sig en ”ögonöppnare” riktas
den, som sagt, bara till dem själva, de ska inte råka ut för ”public shaming”,
säger chefen. Det var inte långt mellan de engelska orden här. Hur ska vi göra
med den publica shamingen? Publik skamning? Offentlig skamning?
Eller ”bli utpekad? Uthängd? Utses till syndabock”? Antagligen inte, de orden finns ju redan på svenska. Så de ska alltså bort.
PS Figurerna ovan? Jo, kvinna, man, kvinna, man, kvinna, man etc.
