Den reflexionen leder fram till ett vanligt fenomen, nämligen att olika länder (deras språk, egentligen) snyter (i betydelsen "snor", fast inget av orden i detta fall har något med näsan att göra…) olika ord från engelskan och gör till sina.
En tysk-svensk ordbok från 1990-talet upptar alltså ordet ”clever” och ger som svensk översättning bl a ”smart”. En svensk ordbok från samma tid har i sin tur givetvis med ”smart”, ett ord som existerat länge svenska och finns belagt redan 1892 (SAOB).
Det tyska lexikonet har dock inte med ”shoppen” för ”handla” (som på tyska under 1990-talet endast var ”einkaufen”) medan vi – snabba lånare från engelskan som vi är – vid samma tid redan hade ett antal ord bildade på shop: shoppa, shopping, shoppingvagn etc.
En festlig detalj: ordet smarts betydelse på engelska är bl a "smärtande, skarp, bitande” (SAOB igen) och har sitt ursprung i fornengelskans ”smeart” med betydelsen ”smärta”.
Det är ju det man känner: alla denna engelskpåverkan smärtar och gör ont.
