tisdag 25 september 2018

Det finns inga soldater mer, det finns inga-a gevär


Ibland vill sbråkmakaren inte bara vara språkkramare utan även gå utanför Sbråk-ramarna. Här kommer ett litet avsteg, som inte ska bli någon vana. Tillräckligt många sitter och tycker och skriver och tycker och gör detta om annat än språk.
Av en händelse slog jag på tjock-tv-n, som tyvärr har samma innehåll som smal-tv-n.
Där var det en sändning från riksdagens högtidliga öppnande, som det brukade heta förr.  I den rätt sterila lokal som är plenisalen stod en sångerska och sjöng (inte hennes fel, antar jag) sången I natt jag drömde.
🎶🎶🎶☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮☮🎶🎶🎶
Ja, det var allt. Det kanske inte säger dig något, bäste/bästa läsare. Mig får det att undra över mitt hemland, världen och samtiden. Tönteri  se där ett ord som kan falla en in.
Får väl göra sbråkhistoria av detta: Det är första gången på länge jag känt för att jinxa lite. "Jinxa" används utav bara fanken just nu fast det också finns svenska motsvarigheter att välja bland. Men just detta, att leta inhemska motsvarigheter, står inte högt i kurs. Folk "jinxar" även på svenska. En översättning vore ”bringa olycka över, förtrolla” och säkert fler uttryck än så.  Kanske går det också att säga ”nedkalla/uttala en förbannelse över något/någon”.
Nu har man fyra år på sig att jinxa (verbet är transitivt) riksdagens högtidliga öppnande. Lite som voodoo, kanske: I stället för att sticka nålar i dockor tänker jag försöka att mentalt påverka riksdagens-öppnande-arrangörerna så att de tänker mer seriöst och mindre fritidsgård på 70-talet med hippietema nästa gång.

Men det blir väl bara att de sjunger "We shall overcome" i stället.