Why don’t you just rent and fint?

En liten firmabil kom åkande. Den hade företagsnamnet skrivet på sidorna: ”Rent & Fint”. Inne i min skalle ljöd texten på engelska. Kanske var det et-tecknet som låg bakom den finten fast det ändå är svårt att förstå varför ett annat språk skulle få övertaget i hjärnan. Och et-tecken används ju även i svenska för ordet ”och”.

 ”Rent” – javisst, ”hyra” men ”fint”? Vilket underligt företag, tänkte jag, men accepterade ändå: Det finns ju så mycket nu för tiden, så mycket crossover, if you see what I mean?

Men i mitt engelsklexikon fanns inte minsta ”fint”.

Det var en städfirmas bil, blev jag varse vid en nätsökning. Jahapp, mina vänner: så långt har det gått. Även jag, min Brutus!

Var är alla människor som borde protestera såväl hög- som lågljutt? (Med lågljutt kan t ex avses ”skriva”) Varför är inte fler bekymrade över hur engelskan knölar sig in i svenskan som en annan triffid eller mögelsvamp?

Men det finns i alla fall en till i landet. Hon heter Birgit Häggkvist. Med samma frenesi som undertecknad, fast med mer stringens och ordning, driver hon en nästan identisk strid. Eftersom man blir jätteglad när folk tycker som en själv eftersom det tyckandet och tänkandet är det enda rätta, blir jag jätteglad av att läsa hennes bok.

Den heter ”Välkomna och please come in” och ett tag framåt ska jag använda exempel ur den boken - som ren affirmation - och berätta vad hon anser ske med språket, vad som är viktigt, vilka som är knäppskallar (så skulle inte hon skriva) och lite till. Stanna tonad!