De kanske i sin tur inte har något emot just det? I gårdagens inlägg fanns en exempelmening från Wiktionary: ”Är det en medfödd talang eller är det något som en målmedvetet kan tillskansa sig?” Meningen skulle egentligen ge betydelsen av ordet ”tillskansa”, som i och för sig visade sig felaktig, men själv hoppade jag högt vid bruket av ”en”.
Avsikten med "en" är förmodligen av avkönisera (ordet hittade jag på nu!) ”man” som kan verka vara ett patriarkalt påfund från kvastfeningens första tid. Antagligen är det dock samma ”man” som engelskan har i ”man/mankind”. Ska man ge sig på det ordet får man alltså gå långt bak i historien när mannen sågs som Människan och kvinnan mer som ett arbetande hus- och avelsdjur. Eller hur de nu hade det ordnat på den tiden.
Nå.
Engelskans ”man” i en mening som ” man has destroyed the earth” betyder ”människa”*. Som plåster på såren för faktum kan påminnas om att det genus vi använder för människa på svenska är femininum. Det lär helt simpelt ha att göra med att de flesta personbeteckningar på -a (som ju också många kvinnonamn slutar på) får feminint genus.
Fanken också. Är inte framme vid huvudpoängen än på långa vägar.
Detta pladdrande, dessa villovägar! Förutom att människan sabbar jorden är hon allmänt stökig.
* Försökte hitta kuliga saker om ordet människas ursprung, men hamnade hos en gammal stamfader, Mannus, och sen kom det vanliga med revbenet. Som slaktdetalj slutade jag läsa.
