Banala och larviga uttryck för när någon låter tala om sig

Står upp, kliver fram och sticker ut

Nån gång är det väl bäst att söka litteratur om alla konkreta uttryck som undertecknad har så svårt med och tycker är larviga.

Förbehåll: Gamla fina och talande fraser hör inte hit. Ta exempelvis ”det här är inget att hänga i julgranen*, kasta vatten, i ur och skur”. Den sortens bildliga uttryck ger, bland mycket annat förstås, ett språk sina tjusiga särdrag.

Men de här nya eländigt tråkiga ”stå upp för, kliva in, stå fram, sticka ut, kliva fram – jag letar bland hjärnvindlingarna för att förstå varför de låter så fjantiga. Kanske det är för att de inget säger? Däremot ”ta strid/utmärka sig för, ha modet att” – såna är det väl mer klippanischer i?

Hörde också en mening som ”hon har kommit en lång väg”. Det gör mig riktigt förbaskad. ”Hon har haft en lång väg (till framgång, t ex)”, har man sagt förr. Nu översätter man helt slött ”she has come a long way”.

Den som inte tror mig kan googla uttrycket ”come a long way” och underrätta sig om vilken slags svenska vi talar. Det är vid såna här upplevelser man känner för att morra. Morr (med eftertryck).

*Vill gärna rekommendera en seriösare kollega: googla "Linneas språkblogg" och lägg till ordet  "julgranen"