söndag 10 mars 2019

Vilse bland topping, icing och frosting i mat- och bakvärlden

När man läser recept, och det händer ju, kan man irriteras över språket i dessa. Numera "adderar" man ägg och mjöl. På den gamla goda tiden ”tillsatte” man dem och fan vet om inte maten och bakverken smakade bättre. Jag subtraherar sånt snack, räkna med det.

Andra förhållandevis moderna begrepp inom området är "topping, frosting" och "icing". Det senare har inget med ishockey att göra. Alla tre begreppen är larviga eller, i alla fall, onödiga i svenskan.

På ett pizzakit jag köpte häromdan (pizzakit, man borde skämmas: för att man köper det, för att man säger det) stod instruktioner om hur man skulle förfara med fyllning och topping. Jag  hade trott att det var samma sak, alltså det man slänger på, men just här var fyllningen exempelvis svamp, skinka och ost. Toppingen la man på efteråt, den kunde vara ruccola eller råa lökringar – sånt som inte bakades ihop med resten.

Men den där toppingen betyder ofta bara "fyllning", vilken man i sin tur också kunde kalla "pålägg". Kanske folk tänker mest på mackor i samband med ordet, men i pizzarecept har jag läst att fyllningen kallas pålägg. Det är ju ett jättebra ord för det man lägger på mackan, pizzan etc.

Skillnaden mellan icing och frosting är oklar. Fast det gäller ju även kristyr och glasyr. Låt mig skapa klarhet i denna begreppsförvirring: Pålägg läggs grejer (mackor, pizza), fyllning läggs i saker (paj, tårta). Glasyr är en smet av vätska och florsocker som breds över bakverk. Kristyr är samma sak fast istället för vätska används äggvita (och ättika). De engelska begreppen tycks gå i varandra. För en svensk räcker det att brottas med kletsmet som kristyr och glasyr utan att blanda in frosting och icing