Ett flyktigt sammanträde skulle kunna vara befrielse nog

Det svenska Språkrådet är nog en aning naivt. Tja, man ska kanske inte dra alla som jobbar där över en kant (som nog är OK att säga i detta slappa språkklimat), men ett par av rådets representanter stod häromdagen för några rara (i betydelsen gulliga) tankar kring ett ord.

I en krönika presenterades ett faktum: ordet ”möte” har i hög grad ersatt ”sammanträde”. Det förmodades bero på att ”möte” har intimare och innerligare karaktär än "sammanträde". Och det går att skriva under på. Språkrådsrepresentanterna tänker väl lite Hjalmar Gullbergskt:

Om i ödslig skog

ångest dig betog,

kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.*

Själv mindre poetiskt lagd, minns jag en kollega som vid tiden för engelskans grava inbrott i landet sa: ”I dag ska vi ha ett meetingmöte”. Kollegan kunde inte mycket engelska (vilket  var vanligt på den tiden), men var lika anfrätt som nutidssvensken när det gäller att svänga sig med det senaste inom tuggsnacket. 

Det är möjligt att denna avdöda kollega görs orätt, men om jag inte minns fel började (detta var mer än 40 år sedan!) många plötsligt säga ”meeting” istället för såväl ”sammanträde” som ”möte”. Det var f ö inte i skämtsam ton ”meetingmöte” sades, så jag tror vad jag tror.

Alldeles oavsett kollegan är det påfallande enkelt att misstänka att engelskans ”meeting” ligger bakom att vi i Sverige har fler ”möten” än ”sammanträden”.

* Ur "Att övervinna världen", 1937