Mikael Reuter, en språkvetare på andra sidan om Östersjön, skriver att ”vi finlandssvenskar” tycks ha en ”förkärlek för sammansatta prepositioner på -om”. Han nämner några provinsiella (i Finland) och mycket vackra exempel, ”ytterom” och ”innerom”, medan, fortsätter han, ”ovanom och nedanom och framför allt framom har använts i äldre svenska och fortfarande förekommer någon enstaka gång i Sverige”.
Det gör de nog mycket sällan nu, de här raderna skrevs 1997 som en språkspalt för Institutet för de inhemska språken, Finlands motsvarighet till svenska Språkrådet.
Det är ungefär den tiden, 1990-talet, mina källor kan datera sig till, för att sen gå bakåt i historien och ner bland kvastfeningarna.
”Framom” känns som en trevlig synonym till ”framför” (vilket den ju också är) och även om inte SAOL betecknar den som ”ålderdomlig” så gör SO (Svensk ordbok, utgiven av Sv Akad) det.
I ett finlandssvenskt lexikon står likaså om ”framom” att det ”uppfattas som ålderdomligt i svenskan”. Där ges exemplet ”Jag föredrar äpplen framom päron” med tillägget att svenska motsvarigheten är ”Jag föredrar äpplen framför päron”.
Det -om som finlandssvenskar, enligt Reuter, gillar finns kvar i svenskan i några andra ord. Själv kan jag komma på ”hitom, bortom, bakom, inom, utom” och kanske även ”genom”. I några av dem kan man i stället och beroende på funktion använda ett -för, precis som vi har ”framför” istället för ”framom”: ”hitanför, bortanför, innanför” och ”utanför”.
Det får räcka för i dag, letandet bland århundradena tar på krafterna.
