Sånt är kul: man måste tänka själv och även ta hänsyn till hur ordet använts tidigare. För så här svarar Språkrådet (som inte darrar på manschetten när det inte gäller samtidsuttryck eller nutida påverkan från engelska):
Ärtor och ärter är båda korrekta pluralformer. Ärter är pluralformen av ärt, medan ärtor är pluralen av ärta.
Äh, bäst att citera resten också, det visar att vi på jobbet ibland hade rätt och ibland var övernitiska så att det blev mindre rätt:
Ärter används främst som en kollektivbeteckning, därav ärter och fläsk. Man tänker då inte på varje enskild ärta utan på mängden. Ärtor används ofta om man kan räkna ärtorna, t.ex. kan man säga att det ligger en ärta eller tre ärtor på ett fat. Man skriver alltså många ärtor men mycket ärter. Men i talspråk uttalar många pluraländelsen -or som -er. Man skiljer i tal då inte mellan pappor och papper, och inte heller mellan ärtor och ärter. Det kan sedan göra det svårare att avgöra om det i skrift ska vara ärter eller ärtor, och ofta skriver man ärtor för att man tror att ärter är slarvigt.
Lägg särskilt märke till det där med ”många ärtor” men ”mycket ärter” och jämför gärna med ”många sillar” och ”mycket sill”, ”tre vargar” och ”gott om varg”.
Så kan det gå med ärtor och sillar och vargar (plus en hel del andra substantiv): de kan vara kollektiva.
Det kostar på att lära sig allt finlir av den här typen. Det vore bra om alla var noga med sina respektive språk som snart är utrotningshotade, ihop med bin och isbjörnar. Beträffande allt som försvinner kan man inte säga annat än att det är synd på så rara ärtor/-er.
