torsdag 28 mars 2019

Det finns mycket som tyder på att språket går i tusen bitar

Här sitter man och gnäller om utrikiska lånord och svänger sig även med dem själv. Det är det värsta i just den här kråksången: ingen kommer undan. Men den uppmärksamme rapportören T påminde om att man inte säger ”influencer” rätt upp och ned, som jag gjorde, en stor dagstidning har bestämt sig för att använda ”influerare”. Kör i vind, ”påverkare” som kanske vore mer svenska (jaja, i grunden är det förstås nåt annat…) låter nog för brutalt för de finstämda nutidsmänniskorna.

Det är bara att tuta och köra, snart vet ingen ändå vad nån säger/skriver. På tal om det ska här tas tillbaka berömmande om sajten Glosbe, som inte alls är vad min analoga hjärna fick för sig.

Hade anledning att kolla på en gammal favorit, ”every cloud has a silver lining” som nu ofta får svenska dräkten ”varje moln har en silverkant” av diverse översättare. Den är väl som det mesta stulen, i det minne som i och för sig börjar svikta finns inga moln med silverkanter. Den språkliga bilden är finfin, men vi har nog inte uttryckt saken så på denna sida vattnen.

Glädjande nog finns på den där Glosbe-sidan dock andra översättare som väljer: ”inget ont som inte har/för något gott med sig”.

Funderar över silverkanten. Samtidigt är det ju ett väldigt tjat om guldkant, fast då gäller det tillvaron. Men nog kan man väl ana guldblänk när solen skiner bakom/genom molnen på det sätt som gett upphov till det engelska uttrycket? Mycket riktigt väljer en översättare ”varje moln har en guldkant”. Å andra sidan är det ju inte sant en mulen dag. Men inte silverkanten heller.

Mest rätt har kanske den som valde ”vartenda moln har sitt silverfoder”.

Det är ju så att ”lining” betyder ”foder, beklädnad”. Å andra sidan, i min gamla engelska ordbok finns en annan, för äldre svenskar bekant, översättning av silverkantsuttrycket: ”ovan molnen är himlen alltid blå”. Och den ordboken är mycket äldre än Björn Afzelius låt ”Tusen bitar” (1989) som har just den formuleringen i sig. Originalsången skrevs av danska Anne Linnet (1988) och då löd raden ”Man si'r at over skyerne er himlen altid blå”.