Den läsare som till äventyrs läser denna blogg mer än en gång (och här går en annan med håven) kan tycka att det är ett förfärligt brasklappande. Men vi gnällspikar måste ständigt komma med förbehåll eftersom vi annars anses vara människoovänliga.
"Äsch, det är väl inte så farligt", är en vanlig kommentar man får när man kommenterar språkförfallet. Nej, inte är det så farligt om det är en udda företeelse, men om sådana förekommer i parti och minut, då rackarns!
Nu tänker jag kritisera en reporter i ett nyligt radioprogram. Personen kan jag inte ha något emot – det är en för mig okänd människa – men fenomenet, kära läsare, fenomenet är vad det handlar om, och frågan där bakom: Bör inte utbildade journalister kunna sitt modersmål? Om de dessutom, som i detta fall, återger forskningsresultat, är inte TYDLIGHET viktig då? Och, för åttitolfte gången: det här handlar inte om banala felsägningar och misstag.
Ungefär så här sa reportern: "Detta gav en mer nyanserad bild av boken än jag införstått mig med tidigare". Citatet är inte helt korrekt återgivet, vilket inte här spelar stor roll. Alldeles exakt avskrivet är ”än jag införstått mig med tidigare”. Om man läser från ett manus så har man ju antagligen skrivit så, det är förvånande.
Vidare säger radioreportern till en intervjuad: ”Det du implikerar är att…” Ordet "implikera" finns inte i svenskan. Det gör däremot "implicera" (c uttalas som s), men det betyder ”innebära, medföra”, och pekar alltså på en konsekvens av något.
Förmodligen far reportern efter engelska ”imply” som bl a kan betyda ”antyda”.
Ska man behöva gissa vad som sägs i svenska riksradion? Det känns lite b, som ungdomen sa förr, fast långt efter att man själv var ung.
