Tar tillbaka gårdagens optimistiska hållning. Några timmar med radio och man känner hoppfullheten inför den språkliga framtiden (läs: mångfalden) glida bort.
Vad är det egentligen för fel på en? Större delen av omgivningen är ju inte på långa vägar så här känslig angående det mest basala verktyget vi har för vår kommunikation.
Kan det jämställas med en allergi, kanske? En sådan föreställning skänker viss tröst. Eller förklaring. Säg att man blir jättesjuk av ett visst födoämne, man måste undvika det till varje pris. Andra sitter och vräker i sig av samma mat, frukt, dryck eller vad det kan vara och de märker ingenting.
Och hur såg då allergenen ut i dag? Jo, det började med ”massiv”, jag skrev inte upp exemplen men innebörden var i alla fall ”stor, oerhörd, gigantisk, enorm”. Fram till åren runt millennieskiftet betydde ”massiv” antingen ”alltigenom av samma ämne, gedigen” eller ”större bergmassa”. Nu betyder det "stor" (och andra synonymer som slås ut) efter engelska ”massive”.
Fler exempel från dagen är ”lämna”. I dag ville nån att Stefan Löfven skulle lämna. Jag anser att det svenska ”lämna” kräver objekt, även om de flesta vet VAD man tycker att Löfven ska lämna.
Och så var det det jädrans ”kommer” som i Livsmedelsverkets informationstext: ”Den moderna tallriksmodellen kommer i två olika versioner”. Kommer? Hur kommer den? Gående? Nerramlande? Jag har skrivit om dessa exempel förr, men de hördes inte varje dag. Man kunde se enstaka ”kavajen kommer i blått och brunt”, exempelvis. Vad det var för fel på gamla ”finns” vet jag inte. Tallriksmodellen finns i två versioner. Kavajen finns i blått och brunt. Låter det fel?
Är det bara jag som kräks (eller i alla fall skrattar ihjäl mig) åt en tallriksmodell som ”kommer” i olika versioner?
Den här bloggen kommer (!) snart att övergå till att vara sjukjournal. Nej, så här: den här bloggen kommer dels som språkkritisk textmassa, dels kommer den som sjukjournal.
