Nu blir det åter ett litet avbräck beträffande de rent språkliga klagomålen! ”Men vad säger människan?” tänker den alerte läsaren, ”avbräck???” Nej, jag skojar, förstås. Det är bara det att många verkar ha fått för sig att ”avbräck” är detsamma som ”avbrott”. Det kan det förstås vara, men det första blir vanligen lite dyrare.
I alla fall får ytspråket stryka på foten för djupspråket en stund till förmån för ett vilt filosoferande. Om jag minns rätt (säker kan man aldrig vara) så var det inte ett sånt jädrans tjat om ”analys och fördjupning” tidigare. Däremot är det svårt att släppa känslan av att det fanns mer av den varan innan man började snacka om den.
Det här ingår i ett tankebygge som inte funnit sin absoluta och rena form – formel – ännu, men har att göra med det faktum att babblet får ersätta den egentliga förekomsten av något. Eftersom det är en massa tomt snack måste det kunna gå att hitta något i stil med E=mc².
Det var helt enkelt mer verkstad förr och mindre tugg. ”Verkstad” i den bemärkelsen finns inte ens på Slangopedia, så det är bara att hoppas på att man blir förstådd. Vad gäller tugget, alltså ordvalet, så finns det även besvärande många ”berör, griper tag” och ”berikar” i omlopp.
När den här känslan slår till brukar jag försöka med analys och fördjupning av minnets beskaffenhet. Då brukar jag komma fram till att just de här orden är nästan oanständigt mycket använda i vår tid. I recensioner, intervjuer och vilka sammanhang som helst dyker de upp och gör hela samtalet ointressant. Kanske är det bara jag, som man brukar säga, men har de inte något politrukaktigt över sig?
