Den här drapan ska repetera en del av de uttryck som på kort tid förändrat svenska språket. I går skrev jag om det jobbiga ”se något komma” som förr hette ”vara beredd på”. En annan knasgrej är verbet lämna som varit utan objekt en längre tid. Jag envisas: det bör sägas eller skrivas ut VAD som lämnas. EU, partiet, jobbet, föreningen. Förstå hur ansträngande det är för dem som varje dag upptäcker hur mycket av svenskan som lämnats!
Sådant jag personligen minns som exempel (från skolan, bl a) på hur man uttrycker sig på engelska kommer farande som bumeranger och trycker in sig – fast översatta – och trycker ut svenska motsvarigheter.
”I can’t take it any longer!” kunde någon plågad människa utbrista på film eller i verkligheten. ”Jag står inte ut längre! Jag klarar inte det här längre!” Sa vi i det här landet. Nu hör man detta ”tagande” i parti och minut: ”Han kan ta det här” efter ”he can take this”. Samma här, vi sa ”stå ut med”. Å andra sidan fanns även kombinationer som ”hon tar det här mycket bra”.
Jag är ledsen över att behöva tråka ut läsaren, men den här pågående språkglidningen är inget som gynnar dem med svenska som modersmål eller dem som vill lära sig svenska bra.
Ett annat ta-exempel är det vanliga ”ta din tid” som bör heta ”ta tid på dig” eller möjligen ”ta den tid /på dig/ som du behöver”.
Det översatta vinner alltid. Och ändå har vi i evigheter kunnat formulera meningar med samma betydelser. Vilken är vitsen?
Detta oförklarliga är vad vissa kallar ”hänga med.” Svårt att vet veta var allt detta ska landa. Det enda man vet är att helt andra saker landade förr. Flygplan, insekter och fallskärmshoppare.
