Här görs ett försök att slå larm om allt alarmistiskt i samtiden!

Alarm. Se där ett gammalt militärt ord som nästlat sig in i vardagliga sfärer. Fler än en gång har man sett engelska ”alarm clock”, som betyder ”väckarklocka”, översättas med alarmklocka. Möjligen har engelskspråkiga varit mer vana vid andra innehåll i ordet ”alarm” men här i landet har detta inte varit fallet.

En radiojournalist sa: ” När jag hörde om denna stora alarmism…” och sekunden efter ställde han frågan ”Är vi för alarmistiska?” För egen del svarar jag ja. Inte så mycket för innehållet som för det alarmistiskt ofta förekommande användandet av orden.

För sådär en tjugofem år sedan fanns inte ”alarmism” i SAOL. Vad sa vi då? Förmodligen talade vi om att vara ”överdrivet rädda, drabbas av panik” eller liknande. Min stora engelsk-svenska ordbok från 1969 har med ordet ”alarmist” och ger som svensk översättning ”alarmist” eller ”panikmakare”. Slår man åt andra hållet, svenska till engelska, finns vare sig alarmist eller panikmakare.

Nu kommer en liten känsla här, sticker fram sitt huvud och säger att ”alarm” länge och över huvud taget varit ett mycket starkare ord i svenska. Vilket i och för sig bevisas av SAOL:s definition (2015) av det osammansatta eller icke-avledda ordet ”alarm”, nämligen apparat som ger varnings- el. utrycknings­signal; o­ro, upp­ståndelse.

Det går undan nu. Med såväl viruset som alarmismen.