onsdag 19 februari 2020

En massa ord som står mitt i meningar och uttalas som de låter

Tänk om man skulle chocka sina läsare med en positiv blick på framtiden? Vi börjar som vanligt i moll. Av en redan glömd anledning googlade jag ordet saga och fick bl a en träff på sajten ”TypKanske” med underrubrikstillägget ”Språket är gott”. Typ kanske inte jättegott, vill man tillägga, efter att ha läst följande upplysningar (för uppslagsordet ”saga”):

Ordet saga används oftast mitt i en mening och uttalas precis som det låter.
 
För det första och hm, hm: något ”uttalas som det låter”? Möjligen har man fått det om bakfoten och tänkt på frasen ”ordet låter som det stavas” – även det en sanning med modifikation hos de flesta språk.

Då googlade jag ”gisten”, som i en gisten dörr, planka och annat gistet jox. Så här sa TypKanske: ”Ordet gisten används oftast mitt i en mening och uttalas precis som det låter.”

Huruvida ”saga” eller ”gisten” oftast används mitt i en mening och uttalas som det låter – tja, läsaren ombeds att tänka över den förklaringen som f ö tycks gälla mängder av svenska ord. Dessutom – jag prövade även med ”hoj” – står även om ordet att ”det kan även användas i mer formella sammanhang”.

De synonymer som ges är inget att anmärka på, men används sidan av folk som vill lära sig svenska (och har ett annat modersmål) är mycket missvisande. Man bör i stället vända sig till synonymer.se som kan också kan uttala gisten (som det låter, 😁).

Mitt i denna självpåtagna undersökning hamnade jag på ett kommentarsställe. Folk var inte överförtjusta i TypKanske. DET ÄR HÄR DETTA BLOGGINLÄGG GÅR ÖVER I DUR.

Där fanns kommentarer som visade att synonymsamlingen ansågs lite sisådär. Där fanns dessutom ganska avancerade frågor (på engelska) om betydelsen av svenska ord (synonymer, homonymer etc), och de lika avancerade svaren från folk som ger sig tid att hjälpa medmänniskor i språkbryderier gladde mig mycket. Bl a ville en person få hjälp med ordet ”bena” som i ”mittbena” och sambandet med ”bena” som i ”bena ur fisk”.

I dessa långa förklaringar av kompetent slag (det fanns förstås några mindre kompetenta varianter också) slog det mig – som i ett snabbheurekaögonblick – att det möjligen finns hopp för språkens framtid.

Som äldre är man givetvis mer fäst vid de konkreta boksidorna i ett lexikon, men i bästa fall blir framtidsmänniskorna inte viljelösa mähän. I alla fall inte alla.