De två meningarna i går som började med ”hur inbjudande” och ”hur mysigt” låter svenska och ändå inte. Här kommer en privatpersonlig undersökning som inte gör anspråk på SANNINGEN, haha, men jag kör på som vanligt!
Googlar man på engelska meningar som konstruerats på samma sätt – ”how inviting doesn’t that look” – så är de flesta från Sverige, d v s det är svenskar som skriver på engelska.
Det är alltså inte frågan om den vanliga sortens direktöversättningar (engelska till svenska) utan tvärtom! Vad jag förstår kanske inte ens konstruktionen med negationen ”inte” finns på engelska i någon utsträckning. Däremot tycks det vanligt att utbrista sådant som ”how sad/beautiful/nice is that” i vissa sammanhang. På svenska utropar man inte ”hur vackert är det!” – om man inte avser att vara ironisk (jämför med det numera vanliga: ”hur kul är det?”). På engelska tycks man kunna vara antingen uppriktig ELLER ironisk.
Här kommer nu min kanske vilda tes: Eftersom många svenskar är bombarderade med engelska känns det lockande att utbrista något med ”hur” som inledning och då blir innebörden den rätta först om man trycker dit ett ”inte”: ”Hur inbjudande ser inte det där ut?”
Antagligen är det mer svensksvenskt att inleda med ett ”så” eller ett ”vad” och meningarna från i går bör alltså lyda ”Så inbjudande det där ser ut!” respektive ”vad mysigt det är att sitta på en buss i höstrusket!”
Och, som sagt, meningar som börjar ”how cosy/sad/nice” och fortsätter med ”isn’t that/he/” (el likn), är alltså i de flesta fall skrivna av svenskar. Hur underligt är inte det?
Amatörspråkforskaren har talat. Roligt om nån fattar, jag gör det inte helt själv.
