Visserligen kan man sällan helt skilja den språkliga dräkten från språkets innehåll, men låt oss göra ett försök och gå rakt på det psykologiska eller sociologiska eller vad det nu blir.
Tänkte här på ett antal beteenden där själva orden inte är fel utan resten. Nu kommer en hel massa människor att inte hålla med mig utan ropa: Tråkigt ohövligt, rudimentärt ohyfsat! Tur att denna blogg inte är försedd med kommentarsfunktioner.
Eftersom undertecknad levt större delen av sitt liv i en miljö där man ännu inte hade börjat bete sig som en nordamerikansk lydstat, känns mycket främmande i dag. Så t ex tv-nyheter där s k nyhetsankare, andra journalister, meteorologer m fl eventuella andra yrkesgrupper lämnar ordet till varandra med ett artigt uppfordrande: "Stina! George! Tomas! Lisa! Kari!"
Vi brutala sällar tycker att det låter skitlarvigt. Det har funkat fint med de tidigare spartanska: "Och nu över till sporten". Eller "vädret". T o m ”och nu kommer Lasse med vädret” skulle låta bra. Men det här nydramaturgiska namntjatandet känns fjantigt. (Och jadå, det finns värre problem i världen, som vänner av ordning brukar påpeka när man nämner sånt här.)
Detsamma gäller det pålagda ”ha en trevlig dag” eller, värre, ”ha en fortsatt trevlig dag”, som affärsanställda tvingas säga. Vi har i det här hörnet av världen under eviga tider knappast varit särskilt ytligthjärtliga men heller inte otrevliga. Tvärtom har det känts finfint att vara artig och hälsa när man kommer in i mindre butiker, fik och liknande ställen. Man köper något och expediten säger ”varsågod”. Själv säger man ”tack”. Sen går man ut och säger ”hej då”. Längre tillbaka sa man ”goddag” när man kom och ”adjö” när man gick. Den förändringen i språkbruk är sådan som sker av sig självt och med tiden.
Men om det ändrade beteendet går ut på att man snor artighetsfraser från andra kulturer låter det falskt. På besök i andra länder med andra artighetsvanor är det bra att kunna dessa så att man inte låter otrevlig. Lätt, va?
