Man skulle kunna tro att ett radioprogram som Språket vore något för sbråkmakaren. Men mja, det blir till att lyssna försiktigt när det programmet börjar ljuda ur radiolan. Nu ljuger jag igen, i radion skrapar det som fan, så jag lyssnar i datorn. Tyvärr gör det inte saken bättre för just det programmet. Programledarna vill väl, men inte det ”väl” jag önskar.
I senaste avsnittet ställdes dock frågor om nuvarande språkvårds mjäkighet, men resultatet av diskussionen påminner om i stort sett alla frågor där folk intar motsatta ståndpunkter. Båda sidor anser sig företräda de bästa tankarna och idéerna och allt slutar i ”bovägga”.
För att utöva lite självkritik, eller självbeskrivning, kan vi kalla det: I en diskussion med någon som företräder modern s k språkvård skulle undertecknad ha två saker (minst) mot sig om man bara tar denna text som utgångspunkt. ”Radiola”, ovan, antyder en viss ålder hos skribenten. Egentligen är det reklam, för Radiola var ”ett varumärke för radio- och TV-mottagare från Svenska Radioaktiebolaget (SRA) cirka 1924-1964, därefter AGA-Baltic” (Wikipedia).
”Bovägga” antyder geografisk hemvist. Ett antal träffar på nätet visar att denna ”bodvägg man kör skallen i” (?) är vanligast förekommande i Östergötland.
Nå, Radiola och bovägg till trots, här skriver jag precis vad jag vill. Men det försvinnande och förstörda språk som denna blogg mest handlar om är vårt gemensamma. Och följaktligen det språk medier och myndigheter bör bemöda sig om.
Nu är det helgsmål, jag lägger ner gåsfjäderpennan. I morgon blir det mer om De Språkmesiga.
