Söker man på uttrycket är första träffen Wikipedias. Översatt, utan att man bett om det! ”Associationsskuld” har någon döpt det till på svenska, och det låter väl bra. På Wikipedia beskrivs det som ”en vanlig typ av argumentationsfel, som begås då en part påpekar en likhet mellan motpartens åsikter och ett referensobjekt (som är klandervärt) och därmed antyder att motpartens åsikter i andra frågor är klandervärda”.
Enklare uttryckt: Om man (jag) framstår som en ytterst konservativ typ när det gäller (svenska) språket innebär det inte nödvändigtvis att man (jag) delar andra åsikter med dem som är ytterst konservativa typer när det gäller (svenska) språket.
Lika lite bekänner jag mig till det ängsliga språkanvändande som beskrevs i gårdagens blogg. Det finns stora och otrevliga glipor i nutidsmänniskors sätt att hantera tillvaron. Och det är inte enbart ett svenskt fenomen. Jag talar inte bara om ”mörka krafter” utan även om sådana krafter som är leende, glatta och talar lite småforcerat med höga röster.