Det är med språkgrejer som med trattkantareller: man ser inga och man ser inga. Slutligen upptäcker man en, böjer sig ner och låter blicken svepa längs marken i höjd med svamparna. Och så ser man en svamparmé bre ut sig nere vid fötterna..
Så kan det gå till när jag hittar ämnen för bloggen. Men med mindre ansträngning, blicken och tanken är nu sedan länge inställd på diverse språksvampar. Jag måste inte leta.
Nu la jag märke till ett par rubriker med liknande ordval. Den ena löd: Sverige går emot ökande smittotrend i Europa. Den andra: Nazistsajt går emot Akademien.
Det gäller alltså ordet ”emot”. Inte ordets ”yttre”, så att säga: i grammatikor och ordböcker anses ”mot” och ”emot” vara likvärdiga. På ett ställe med tillägget att det ”ibland är en stilistisk skillnad” mellan de två. Man kan kanske tänka sig denna skillnad i meningar som ”han går mot kyrkan” och ”han går emot kyrkan”.
Nu finns det även ett nutida problem med ”mot”, nämligen att det ibland används i betydelsen ”för” och man ser ofta formuleringar som ”vi jobbar mot hälsa”. Men med dagens två exempel är det något annat. Nazistsajten som går emot Akademien – den förstår man innebörden av. Men hur Sverige kan gå emot en smittotrend – mja.
Kanske finge jag inte totalt medhåll, men för undertecknad känns ”gå emot” som en aktiv protesthandling. Det som egentligen sker i första exemplet är att Sverige avviker från trenden just nu med sin minskande smittspridning (vilket vi är tacksamma för).
Så där kan man sitta och filosofera en augustidag.
